"ööh, vad hetere, lucia."

alltså, det enda som kan göra mig glad såna här dagar, är att gå luciatåg med min kära kör klaraensemblen, för man vet ALDRIG vad som kan hända. idag tog kerstin helt fel toner på luciasången så hälften började sjunga melodistämman som var typ sju toner för låg och hälften försökte bara sluta skratta åt kerstins panikslagna ansiktsuttryck. ("jag fick blackout! jag visste inte ens vilken sång jag skulle ta toner till!") till sist hittade altarna sin stämma, och vi lät ungefär som basarna brukar göra, eftersom att den var så låg. helt sjukt kul. men det roligaste var efteråt när vi fick kommentaren "proffsigt tjejer!" jag dog.