-

imorse när jag skulle äta frukost var oboyen slut. det händer inte. oboyen tar inte slut. under de snart 20 år jag levt, har oboyen aldrig varit slut. det har liksom alltid köpts oboy innan någon ens kunde ana att den höll på att ta slut. jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta. kanske anser mina föräldrar att jag är vuxen nu, och inte ska dricka oboy. deeeet kommer aldrig. aldrig, hända. oboy är mitt ständiga ljus i mörkret. anyways. som tröst började jag klippa mitt alldeles för långa hår lite. saknade my dear old snelugg och var nära på att klippa till, men stoppade mig som tur var i sista sekunden. jag vet ju av erfarenhet att jag är alldeles för impulsiv när det gäller mitt hår. när jag är uttråkad i februari (då jag ska bo hemma och inte göra någonting i en månad) känner jag dock på mig att något drastiskt kommer att ske. spännande.

veckans babe

alltså herregud. justin bobby.

DET FINNS INGA ORD.

-

aw, min sötaste söta!

-

att behöva någon så mycket, som inte är här, är en frustrerande känsla. för ibland finns det liksom bara en enda människa på hela jorden man vill prata med. men det funkar inte så.

hard knock life

just nu handlar mitt liv om att härda ut om nitton dagar åker jag hem från oslo, jag räknar dagarna mina dagar nu går ut på att sitta i lägenheten, gå till jobbet med ångest, jobba som en robot, gå hem med ångest över att jag eventuellt har glömt att larma/låsa/stänga-av-ugnar/tappat bort nyckeln, komma hem, folk sover. gå och lägga mig. för en vecka sedan gillade jag livet som hårt arbetande kvinna. sedan bokade jag en biljett till kanada, och allt annat blev liksom ganska oväsentligt.

-

för snyggt?

roligt

tycker det är roligt att vi hittade en högaffel i vår lägenhet dagen efter nyårsafton. tycker det är roligt att en jävligt random tjej kom på vår nyårsfest och gick och letade efter sin jacka hela kvällen. till slut började hon prova mina kläder (som om hon trodde att det skulle kunna vara hennes jacka) och till sist gick hon nästan hem med emmas jacka som inte ens liknade hennes egen. tycker det är roligt att jag kom 1 ½ timme för sent till jobbet häromdagen. vi skulle vara fem som jobbade. när jag kom satt andré där ensam. dom andra hade tydligen blivit sjuka. tycker det är roligt när folk visslar åt mig på jobbet när dom vill att jag ska komma till kassan, som om jag vore någon jävla hund. tycker det är oroväckande att jag bloggar om mitt jobb, som om det är det enda mitt liv går ut på. (vilket i och för sig är ganska sant)