Det här med kriser tänker jag. Jag känner att jag har haft nog av dem. Jag tror jag är mer av en tjugosomething-års-krisare än vad jag kommer vara 30- eller 40-års-krisare. Jag bara känner att jag kommer vara en fett nöjd trettioåring. Och eftersom att jag alldeles särskilt mycket är en person med mycket beslutsångest så känner jag ändå att jag har tagit många otroligt avgörande beslut gällande mig själv och mitt liv den senaste tiden, och det är fasen stort alltså.